Jag har ju skrivit mycket om mina framsteg med Snillan sista tiden, hon har verkligen gått från klarhet till klarhet.

I lördags så gick hon väldigt bra i longeringen, hon va lyhörd och riktigt lugn emellanåt. Man blir så nöjd när det äntligen fungerar, man känner verkligen att kommunikationen är ömsesidig.

I söndags "klädde" jag på henne som vanligt, sadel, träns, delta och longerlina. Vi gick ner till ridbanan där vi som vanligt gick igenom skritt, trav & halt i båda varven ett par gånger. Sen stannar vi upp och jag går fram och "smeker" henne runtom med spöet så hon ska vänja sig vid att det inte är farligt. Sen ställer jag mig ungefär vid sadelläget och tar försiktigt i tygeln och för den mjukt åt mig, sen ger jag henne ett lätt tryck med handen strax bakom nedanför sadeln så hon flyttar sig i framdelsvändning kan man säga med det inre bakbenet innanför det yttre. Nu går det det bra, från början gick hon ifrån mig så fort jag tog i tygeln, hon var rädd för mig när jag kom mot hennes sidor hon ville hela tiden ha mig framför, se vart hon hade mig. Den övningen gör jag ett par gånger från båda sidorna. Sen ställer jag mig framför och ber henne rygga, från början genom att trycka lätt i bogen eller peta med spöet, men nu räcker det med att tala om vad hon ska göra. Sen släpper jag linan till marken och går runt och lyfter hennes hovar där hon står, det är nåt som har varit helt omöjligt innan..så roligt när det går frammåt:)

Så i söndags när vi gjort det vi brukar så tyckte jag det va dax att prova något nytt..jag tog bort deltan med longerlinan så jag bara hade tyglarna kvar, jag tog tyglarna som man gör när man rider, fast jag gick bredvid förstås:) Jag gick i drivande position strax bakom bogen och manade på henne lätt med rösten, hon gick ett par snabba steg sen backade hon, och så där ryckigt höll vi på tills vi kom till sista kurvan mot utgången då bara exploderade hon och sprang hejdlöst upp till stallet...Jaha..det va det det..så mycket förtroende har man lyckats bygga upp...fasen också...:.Ja man hinner tänka mycket där man står i rökmålnet efter rivstarten  och med värkande händer efter tyglarna..men men som tur är så har man ju gått igenom detta några gånger förrut med t.ex. Teista, Platten, Hrani & Ljomi, så med det i bakfickan så vet jag att; det är bara på att igen tills det förhoppningsvis fungerar en vacker dag..man vet ju däremot aldrig hur lång tid det tar, allt ifrån några månader till ett par år.

Jag går upp till stallet och hittar Snillan ganska uppjagad mitt i stallet. Hej står du här du säger jag, så tar jag henne lugn och så går vi ner till ridbanan igen. Jag gör samma övning igen fast nu har jag satt på deltan med linan i igen så jag håller i linan istället för i tygeln. Det positiva ändå med sådana händelser är att man får se tydligare vart problemet ligger, och i Snillans fall så är hon rädd för närkontakt, hon litar inte på mig (människor). Så med linan i handen istället så går jag i drivande position och försöker få fram henne längs fyrkantsspåret, men när vi kommer till sista kurvan så händer samma sak igen..hon exploderar fullkomligt och styr i full sken mot stallet..än en gång hämtar jag henne, vi går tillbaka till bana, fast nu stänger jag igen grindhålet till bana så hon inte kan springa så långt nästa gång :S Denna gången gick det till slut bättre, vi gick 2 varv åt båda håll utan att hon stannade för mig eller försökte smita undan, med det resultatet va de dax att sluta för dagen. Hon va jättesvettig efter dagens alla prövningar. Sen gick vi till stallet där jag gav henne lite massage, sen satte jag på henne ett täcke och så fick hon komma in i boxen där belöningen väntade i form av musli betfor och hö..mums sa Snillan:)

I måndags var jag hemma ganska tidigt eftersom jag slutade kl 14 på jobbet. Jag blev sugen på att träna lite med Snillan igen, jag va lite spänd på om hon landat där vi va sist eller om man fick börja från början igen...

Jag ropade in henne från hagen, hon kommer nämligen direkt när jag ropar nu för hon e såå godissugen som tur är:):) Jag gör iordning henne, fast jag skippar sadeln men träns och delta och lina har vi med oss och inget spö behöver jag när vi jobbar så nära.

Jag longerar lite sen går vi ut mot spåret. Jag koncentrerar mig på att gå runt med henne med min arm om hennes rygg för att vänja henne vid trycket och närheten, så småningom börjar jag ta tygeln och det går bra:) Sen jobbar vi med halt och start, halt och start..hon är väldigt spänd just i halterna, hon blir rädd när jag tar i tygeln vid halt, då får hon lite panik, hon vill gärna stalla sig framför mig istället för bredvid i halterna. Me vi tragglar på och til sist så har hon slappnat av i det också och stannar exakt när jag gör en förhållning och startar lugnt igen. Nu fungerar det i skritten nu ska jag försöka mig på ett moment till..jag ska få henne att trava bredvid mig..hon ökar när jag ber henne men så fort jag börjar springa bredvid så blir hon livrädd för mig och stannar och ryggar...men vi tragglar vidare...och till slut så lyckas vi även trava runt och göra halt några varv och då e jag så svettig så jag inte orkar mer och Snillan har varit SÅÅ duktig...å va det e roligt...

Efter dessa träningspass med Snillan e det så härligt att få göra iordning Elding och bara sitta upp i sadeln och få njuta av att växla mellan gångarterna utan att behöva tänka på diverse utbrott och rädslor, nä med Elding e det bara att sitta upp och gasa och hänga med....

Från det ena till det andra så måste jag visa en bild på Djarfur, denna lilla killesom växt till sig rejält under vintern. Jag satte ut honom till salu i somras p.g.a. att vi inte hade någon hingstflock att ha honom i,det var flera som hörde av sig men det blev aldrig någon affär. Vi har hela tiden sett att han är riktigt fin både extriört och gångartsmässigt, han är ju e: Elithingsten Spuni, Nu har vi kastrerat honom så nu går han bra i våran flock och det är inte aktuellt att sälja honom längre, det ska bli kul att följa hans utveckling framöver, honom tror vi kommer bli en mycket fin ridhäst, han är dessutom lugn och lagom reserverad.

När jag berättar om mitt jobb med hästarna så vet jag att det finns många hästmänniskor där ute som har egna erfarenheter om arbetet och träningen av hästar och som säkert har åsikter och kommentarer angående mina metoder så ni får gärna komma med input´s och goda råd.,det är det  man växer av,

Jag har en sådan vän i "min" Carina i Hultet, Hon är så bra att bolla med,. TACK Carina!!!!<3

Nu är det full fart mot våren!!!!

Kram alla